Inte hänt så mycket i livet ! 

Tycks stå och trampa på samma plats med allt som innan eller ja det har la snarare blivit åt det sämre igen då jag tagit till Flaskan mm. 

Nu så har jag dock tagit tag i det SJÄLV eftersom de som dagligen jobbar med människor med dessa problem inte ens sett el lagt märke till att något är fel . Konstigt kan man tycka då jag dragit mig ifrån möten mm på löpande band o de fasat ut en från det . 

Är ju dumt att ses när inte behovet finns som det så fint hetat .   

Antabusen har jag inte tagit , bara där borde de väll haft koll kan mam tycka. 

Efter månader av banan så kontaktade jag psykiatrin själv och la korten på bordet så de ska skicka remiss till någon beroendeenhet . Där sak jag få den hjälp jag behöver ..... Jag tror det när jag ser det! 

Jag själv tog mig på AA möte och borde gå på alla möten som finns att gå på men problemet är att ta sig in till stan . 

Ännu en kamp att ta! 

Försäkringskassan har jagat min läkare utan gensvar så nu ska de kalla till ett Möte   

Dock gillar jag min handläggare som ifrågasätter behandlingen av en i alla dessa år . 

Han undera varför de inte skickat in om sjukpenning (Sjukpension som det hetat) .

Vore ju underbart att få igenom det MEN hoppet lever än om att komma tillbaka . Har inte gett upp det helt än men snart släcks väl det sista av det med. 

Utredingen av ADHD / ADD har inte kommmit någon vart inte heller Traumaterapi som de skulle erbjuda mig . 

Sjukskriven ännu 6 mån o FK lovade att jag inte behöver oroa mig om att bli utförsäkrad . Det är min största rädsla efter all denna tid för det vore en smäll jag inte skulle kunna ta . 

Psykiatrin har börjat med det som alla läkare tidigare gjort - Ge mediciner o tack o hej ! 

Har inte tabletter hjälpt hittills så tror jag inte de hjälper nu heller . 

Jag hade sånt hopp när jag väl kom in där att få den hjälp jag behöver men det höll inte länge . 

Nu bokar de inte ens in en på möte för förlängningen av sjukskrivning utan det tog man via tele det sista   

Vården tycks bara bli sämre o sämre ! 

Så idag sitter man här med allt precis som innan . 

Ett steg fram o 3 bak ! 

                                                                              FRIDENS LILJOR :) 

Om jag hade ett val så hade det inte varit att sitta så här , jag hade varit en helt annan människa . Helt annan vardag med arbete som jag älskar och varit social än stänga mig inne . 

Jag har inte valt mina fysiska el psykiska svårigheter för att jag vill ha de eller att det är något jag kan styra över . 

Ibland har jag bara sån lust att skrika när ens närmaste VÄNDER ENS SVÅRIGHETER EMOT EN .  

Den man trodde skulle vara en av de sista att såra en så .  Jag lever dagligen med smärta men denna smärtan är nog värre ändå . 

Jag önskar jag kunde vara en Mamma som alla andra har , en som inte behöver ligga om dagarna , funkar i det sociala , en du inte behöver SKÄMMAS för !

 Jag önskar att jag hade en kropp som inte sviker mig , som pallar en vardag MEN det har jag inte ! 

Jag är tvungen att vila , tvungen att äta mediciner ..... 

Kanske resten av livet   

Och DU av alla använder det som slagträ !!!! 

Du använder mina svårigheter emot mig och det är nog det värsta av allt .....

Hade du vetat hur ont det gör var gång du gör så här kanske du hade slutat men jag förstår din ilska över att ha en mamma som inte funkar . Jag hade om det inte vore för dig / din bror valt att avsluta detta LIDANDE för längesen .  

Hade hellre valt evigheten för att leva så här är inget liv man VILL LEVA ! 

MEN MIN KÄRLEK TILL ER ÄR STARKARE 

                                                                                    FRIDENS LILJOR :) 

Låtit tiden gå en del sen jag senast skrev ! 

Skett en hel del i livet , jag har flyttat till mitt egna Kryp-in   

Har mina möten på Psykiatrin och är fortfarande sjukskriven . De anser att jag kommer att förbli det ett bra tag framöver 

- NO SHIT ?! 

Inne på 3e året redan liksom . 

Det har iallafall gått lite framåt med saker och jag ska få ( som det ser ut ) en utreding på ADD- ADHD . Jag tror helt ärligt att jag på alla andra diagnoser jag fått har ADD . Min skalle går ju i 100 knyck dag som natt o mina ideer är lika många MEN jag kommer inte vidare mer än tanken .  

Har fått ett Personligt ombud , ganska skönt att slippa dessa obekväma samtal om det är något men mer än så vet inte va jag behöver henne till egentligen .   

Är inte så mycket jag har som de kan hjälpa mig med i dagsläget . Jag sköter mina Räkingar mm själv ! 

Jag har fortfarande mina mediciner , iallafall kvar ångestdempande för att sova på o muskelavslappnande , sen utöver det mina 1g alvedon som de anser jag ska äta för ALLT . 

Precis haft jordens Ischias i en Vecka , förre helgen va jag bjuden på resa till Danmark . Tog oss 10 timmar dit , jag gick på zoo o 8 timmar hem för det gick inte . Kunde knappt gå el röra på mig . Som vanligt sviker vården när man behöver de . 

En vecka har gått o jag har pratat med VC 2 gånger o blivit kopplad till fysioterapeut men denne hör inte av sig så jag fick nr att ringa till en annan i storstan här   . Han här borta på VC skulle ju svara så fort man hade pratat in ett meddelande ( pyttsan) 

Nu när det äntligen är på väg att lätta . 

En vecka med ett helvete , inte kunna röra sig . Bara försöka vända sig i sängen va ett helt dagsverk . Står att man ska kontakta så fort det börjat att pirra i fötter , tappar känsel o förvagade muskler . Jo tack det o mycket mer har jag ensam tacklats med . 

Mina sista morfin tabletter tog jag i hop med resterande men det hjälpte inte ett smack . Sköterskan ansåg att värktabletter gör det samma då de ändå inte tar på ischiasen    MEN då undrar jag varör hon i samma veva sa att jag skulle äta de muskelavslappnade o alvedon för det . 

Snacka om att prata emot sig själv ! Få en tid med en läkare va visst ingen ide att försöka med . 

Att vara beroende av vården känns rent ut sagt rent skit ..... de är inget att förlita sig på och de finns fasen inte att hjälpa när man som bäst behöver de . 

Till lite gladare så får jag njuta av mina 2 vovvar som är enda anledingen till att jag lämnar dessa väggar   

De ger mig sådan glädje , kärlek o får mig att röra på mig som jag vet att jag egentligen borde men roligare med de än ensam .  

Annars skulle jag nog låst mig inne .  

Fortsätting följer o jag ska försöka uppdatera något oftare om inte annat för min egna skull 

                                                                                          FRIDENS LILJOR 

Jag måste ju uppdatera kring min vardag mm med insåg jag nu när jag tänkte på dagen inlägg.

Idag är dag nr 4 som jag lever instängd med min ångest. Håller mig undan alla på gården förutom min dotter . Har legat o skakat , haft självmordstankar , frossa /svettningar. Illamående , Ja det går skriva ner en hel del men är kanske mindre roligt läsning. Fast o andra sidan så skriver jag inte bloggen för att den ska va rolig .

Anledningen till detta förbannade mående är ALKOHOL. Blev ju sittande vid bordet hos de som hade jakt helg här o de bjöd på STARKA blandningar vilket jag faktiskt tackade nej till men de hetsa o stod på att jag inte klarade stå emot.
Visst vi hade trevligt så länge jag minns o de har inte en aning om mina problem, va som sker om jag dricker . Är ju ett gammalt beroende !

Sen att man blivit behandlad som en trasa skit av en som står en närmst (va jag trodde ) . Släpad över gården i Gruset så att jag har skada över hela höften , ena skinkan o svanken. Jag är helt uppsliten så att min tatto inte ens syns längre .
Gissa smärtan ....
Att man ens kan behandla en människa så som är helt borta .
Så dessa dagar har jag haft städig kontakt med Psyk o min kvälls medicin får jag ta även på dagen nu för att klara min ångest .

Så pga mitt gamla leverne och denna grova ångest var gång man tar något att dricka efter att saker skett eller att jag tappat minnet så krävde jag Antabus .
Så nu har jag fått ok på det och ska bara in o lämna blodprov . Detta är inte för att jag har aktivt beroende utan för att jag ska ha mer hjälp att inte falla dit o Att de hjälper kroppen en del .
Jag har ju svårt att säga Nej o låta bli och försätter mig i skiten om o om igen. Så innan det går för långt så ska vi testa detta
Jag vill inte dricka!!!

Ska väll kolla efter lite möten o prata med likasinnade med för att kanske få bearbeta alla känslor kring det hela .
Lite pepp o stöd är väll aldrig fel .

En del kanske säger att familj är ett bra stöd men är inte allt man kan med o säga inför dem . De kan inte förstå en hur gärna de kanske än vill .

Så nu inväntar jag ok för att åka in o lämna prov för att starta.



                                                                                                FRIDENS :)