Som jag längtar hem , till huset och där jag inte kommer att vara lika ensam som här ( får jag hoppas).

Idag insåg jag att det inte är hållbart att bo ensam i en stad där man ingen känner med mina besvär . När kyl o skåp gapade tomma och lillans pappa inte kunde komma så hade jag inget annat val än att ge mig ut i ovädret o gå till affären . Idag har varit en för jäklig dag , har knappt varit vaken utan bara legat o slurmat . Promenaden slutade i andnöd , värk o att jag slocknade av till kl 20 då telen ringde . Inser att jag behöver mer hjälp dessa dagar än vad jag har velat inse . 

Vill inte vara en börda för mina närmaste men jag har inga andra att förlita mig på dagar som jag inte klarar mig ur sängen . Mår riktigt dålig efter denna ansträngning när jag redan innan hade problem att bara röra på mig .  Rädd för hur morgondagen ska bli för jag vet vad som väntar när jag inte lyssnar till kroppen . ( men vad har man för val ?! ) 

Har inte klarat svara folk som skriver mm till mig , jag har liksom inte energi till det och jag hoppas man kan förstå . Jag gör så gott jag kan att ens existera vaket . 

Jag måste helt enkelt välja vart o på vem jag ska lägga min dyrbara energi dessa lägen   

Som det ser ut så ska vi få skjuts i morgon för att åka o handla men jag tror inte min kropp kommer klara av det . Städningen har heller inte blivit av ! 

Har insett hur jävla ensam man är o hur svårt människorna omkring mig har att förstå , det måste gå LÅNGT innan jag ens ber om hjälp men när jag väl gör det så är det allvar . 

Jag ska få hjälp i Pacing som det heter via arbetsterapeut , det innebär redskap o kunskap om hur jag ska få min lilla energi kroppen har att räcka till o hur jag ska göra för att inte ta ut mig   . Känna igen kroppens signaler mm . 

Ja lycka till ! Försökt förstå min kropp de sista åren ! 

                                                                FRIDENS :)