Jag måste erkänna för mig själv att jag är SJUK även om det tidigare varit det sista jag ville säga högt ! Förnekade för mig själv till den gräns att det inte funkade längre . Jag försökte leva på som inget och som vem som helst . När läkarna inte lyssnade och satte in rätt hjälp så blev det ett måste att kämpa vidare . 

Jag har kämpat i år ja närmare 10 med samma skit , med åren har det bara blivit värre o värre . 

Tillslut fick jag en läkare som insåg allvaret efter att läst mina journaler - TACK. 

Först nu sker det något som jag hoppas ska leda till något äntligen ! 

Vet du vad ? Det är inte alltid man kan se att någon är sjuk på utsidan . Värsta man kan få höra är när någon tittar snett på en och säger - DU SER INTE SJUK UT DET MINSTA ! Japp det har jag fått höra flertal gånger eller att ÄH det är bara lathet . Samma när man frågar om någon kan hämta tex ett glas vatten som ändå står där . 

Så många gånger under dessa år jag blivit så ledsen över kommentarer man valt att kasta ur sig för att man vägrat ta mig på allvar . Hur hårt det faktiskt har träffat . Jag ber tex inte om hjälp att fixa håret för att jag inte vill göra det själv eller är LAT  utan för att mina armar inte klarar av det . Där av anledningen till att jag sen rakade min skalle !  Måste man se sjuk ut för att man är det och för att man ska bli resperkterad ? 

Tänk om alla som känner en såg en hur man idag ser ut här hemma . Här bor ingen som kan komma o hälsa på en . Här känner jag inte en kotte !  Här behöver jag inte sätta på mig en mask som jag fösöker göra om jag ska åka någonstans . 

Jag bara är - den rena sanningen är det som möter mig i spegelbilden . 

De trötta ögonen , utan smink , håret oborstat och uppdraget i den lilla tofs jag kan få till . Mjukis brallor , linne.  När jag ska ut så Är det i barfota i skorna , på med jackan o snabbt in igen . Här åker det inte ens på smink för att kliva utanför dörren . 

Ska chocka er alla jag känner att jag till o med varit ner till ica utan det   

Nästa gång du möter mig o ser mig med mascara o leende betyder inte att min ME är borta eller alla besvär . 

Det är oftast att jag tagit mig ork att få på det  o inte vill gå med mungipornan i knävecken helt enkelt . 

Utsidan måste inte alltid spegla ens mående ! 

                                                                               FRIDENS:) 

Ännu en dag som jag spenderat i sängen ! 

Tröttheten slår ut mig helt ,ögonen rinner o det värker i händer . Det enda jag komnit upp o ut är kisse runda med vovven . Jag vill så mycket mer med mitt liv än vara liggande . Det som oroar mig är att mina muskler ska tyna i allt detta liggande .  Det ör tur att man har sin hund för annars skulle man inte komma upp alls dagar som dessa men samtidigt känner jag att jag längre inte kan aktivera henne efter hennes behov o det smärtar mig . Brukshund kräver mer! 

Värken i kroppen o spänningarna som blir de gånger hon ska leka o som ettårig Rottis så förstår jag henne i all snö . 

Inget ont i henne !! 

Idag har jag legat i denna säng o sett på data , lyssnat på datan , slumrat ...

Även haft mina tankar som blir när man känner att man tappar livets mening och har svårt att hitta den när det är som så här . 

Det pulserar på sidorna i huvudet , är kaffe sugen men förmår mig inte att ta mig ut till bryggaren än . Ännu en dag utan att stoppat i mig något att äta förutom mediciner . När lilla kommer hem är det iallafall tvunget att göra ordnign tacos o ta mig en dusch . 

Ringer då o då till de där borta i skövde , för att bara höra de men måste snart lägga på  igen. Det blir att man kan ringa ett par gånger för någon Minut bara , ensamheten är inte alltid så skön . Speciellt inde de dagar det är ångestblandat . 

I morgon är det vardag igen o klockan ska ställas . 

Liten ska åka till skolan 

Jag längtar tillbaka till jobb o en mening med livet !

                                                               FRIDENS:) 

Ja du läste faktiskt rätt , tro det eller ej men något  av det värsta är när man kommit in i en tid där sömnen inte riktigt infinner sig . Man ligger som i dvala , kroppen kanske vilar men inte skallen . Nätterna är jätte långa , mycket tankar . Kvittar om jag har kolsvart o ligger i timmar så är det ändå svårt att kunna sova , en del nätter går det inte alls . Det är varmt , svettigt , man fryser , kryper i kroppen , känns som musklerna drar ihop sig . Man är skittrött o så kommer spänningsvärk i muskler o huvud . Man vill bara somna men kroppen vägrar ! 

Jag har tur som har lite i min medicinlåda att ta till och ibland lyckas det men då finns risken att sover man i flera timmar istället o inte vaknar alls . Jag är rädd att ta det när jag är ensam hemma med dotter eller hundar. 

Varje kväll det är dags att sova så kommer kvällsångest krypande . Känslan i kroppen är svår att förklara och jag får till slut sömnrädsla . Om ni bara visste vilken kamp jag har i min kropp när det är natt dessa tider .  Låter helt vridet jag vet . Nu kanske många som läser tänker - Ja men det ör klart du ligger ju o sover i flera dagar . Nej även om jag ligger så betyder det inte att jag sover . Försöker vila kroppen i den mån som går o hoppas på att den får energi tillbaka för SÖMN är inte ofta jag får . Detta kan man inte vila eller sova sig frisk ifrån tyvärr. 

Kroppen reagerar i panik ofta när jag är på väg att somna , då kommer fallkänslan o hela kroppen rycker till o hjärtklappningarna är ett faktum .  Första gångerna jag va med om detta trodde jag ärligt att jag va på väg att dö.  Då va det så pass så att mitt lakan i sängen va sönder rivet i min sömnkamp , flertal gånger . Jag fotograferade det till och med för att visa min läkare i hopp om hjälp . 

Jag har inte velat berätta om detta , finns bara ett par som vet . Känns som många inte alls skulle förstå eller ta mig på allvar . Många tycker att det är inte så farligt o där av känns det som att det gör mer skada att tala om det än inte . 

När jag ligger i min dvala brukar min dotter prata med mig. Jag hör och jag svarar , hon tycker det är roligt och speciellt de gånger jag börjar säga annat för min skalle drömmer samtidigt  . Jag förstår henne ! Jag blir inte arg eller ledsen över det. Det är konstigt hur ens kropp fungerar . 

I natt är ännu en natt med samma skit ! 

Jag vet att i morgon ringer min tele på morgonen , den ligger på ljudlöst men det räcker för mig att komma ur dvalan . Är så glad de dagar man får den hjälpen för både tid o rum försvinner helt för en . 

Måste ändå säga att det är ganska kul de gånger man "drömmer" o man ligger o tänker att aja det är bara en dröm eller ne va fasen jag vill ha det så här i stället . 

Ja något positivt i det måste man ändå finna o säg mig hur många som kan skriva om sitt dröm manus mitt i drömmen ? 

Där kom skämtet för att göra det hela lite lättare 

                                                                                        FRIDENS:)