Tänk vad chockad jag blev när jag fick veta att man kan få hemtjänst som ME-sjuk . Först slog tanken mig att ÅH TÄNK VAD SKÖNT , slippa allt slit . Lika snabbt som tanken slog mig så kände jag mig urgammal    kände mig som jag höll på att tappa både mina armar och ben .  40 år o inte klara av att dammsuga sitt egna golv ?!! Tvätta ens tvätt! Handla själv det man behöver . Jag blev en vända RÄDD för att detta ska bli min verklighet . Jag har så svårt när jag tänker på  att ens kunna erkänna mig så funktionsnedsatt att detta kanske kommer att bli min verklighet om det fortsätter i denna riktningen  .

När ens egna kropp lägger av mer o mer , lägger krokben för sig själv . 

Ska jag klara erkänna att dagar som det är som värst - ATT JAG INTE KLARAR AV VARDAGEN   

Jag vet att det allt oftare blir SVÅRT men jag vägrar acceptera det helt . 

Det ska visst finnas för oss med dessa problem att få den hjälpen men jag tror jag skulle skämmas ännu mer både inför mig själv och andra . Tappa mitt värde yttligare ? 

Sätta en stämpel på mig själv att jag är oduglig till att sköta även mitt egna hem ! 

Visst skulle det vara skönt att slippa dessa exra ansträngningar men det är som att kapa ännu en grej av vad man fortfarande kan göra själv . (ibland när energi finns ) 

Ta bort alla måsten så blir man verkligen liggande till sängs ? 

Jag förstår att många skrattar när man berättar det att jag faktiskt kan få det , för mig låter det också som ett skämt -  JAG ?!! 

Jag börjar ärligt bli rädd att jag inom ett tag sitter här till sängs med tidiagre arbetskamrater springades här för att HJÄLPA MIG . 

Jag är den som brukar hjälpa andra , inte ta hjälpen själv ! 

                                                                              FRIDENS:) 

Personlighetsförändring är något av det största man får genomgå som ME sjuk . 

Man går igenom ilska , ångest mm över det man kunnat o va men inte är längre ! 

Skriver inte ner allt för då måste jag verkligen skriva ner en massa men lite snabbt i det stora hela 

DÅ:

Förr va jag väligt aktiv , va ute mer än inne o alltid på språng . Va social , hade flertal vänner . 

Va med på alla fester man kan tänka sig o så fort det va på  gång så planerade man för att hänga med . Då kunde man sova ett par timmar men hade energi på topp ändå . 

Telen ringde alltid , pappa frågade om det va en utväxt man hade fått vid örat för alltid satt man i den . 

Man orkade bry sig om sitt utseende , shoppa , åka buss/ tåg utan problem . Åkte mer än gärna till nya ställen utan att man hade koll på plats eller hur man skulle ta sig hem . 

Man levde för dagen och längtade till nya äventyr . 

SEN:

Man kunde inte kontrollera sitt humör , man blev tillbaka dargen. Började undvika att svara i mobilen . Kände inbjudan till fest som ett stort enda besvär.  Slutade träffa vänner mm , alltid bortförklaringar på varför man inte kunde . Började få svårt att orgentera mig . Minnet blev sämre . Klarade inte av att gå själv till affär , åka buss mm längre . Städig oro ! 

Började få svårt med saker som att äta inför folk mm o det blev bara fler o fler saker som blev svårare . 

Koncentrationen började jag tappa , ljud känslig o klarade inte sitta med . Ljus känslig ! 

Värk , trötthet . Känslomässigt kaos inom en . Sårt med sömn 

NU:

Allt som ovan men ännu värre . Idag kan jag inte styrka min kropps reaktioner utan mediciner . Har svårt med balansen och mina händer slutar fungera titt som tätt . Jag kan inte ha på ljud på mobilen , undviker den så mycket jag kan . Är en stor press att ens svara på samtal . Ber alla andra ringa åt mig samtal jag måste göra . 

Sitter ENSAM inga vänner som kontaktar en (endast någon o famiilj) . Kan inte umgås , skäms över alla fel som blir när man pratar eller glömmer orden o man undviker det helst . Riktigt svårt med sömn oftare än jag kan säga att jag sovit gott, tror inte sova gott finns längre    .

Stress klarar jag inte av alls längre eller när jag känner press . 

Orkar inte bry mig om hur jag ser ut , orkar inte sminka mig mm . Undviker att gå ut ensam o ut över huvud taget , jag blir helt slut efter ett par meter jag rör mig vissa dagar. 

Kan inte gå på ställen ensam just för min röriga skalle o minnes problem . Händer att jag ska åka o handla o väl där blir det kaos o ut kommer jag med nästan inget . 

Vill inte lära känna nya folk , det är bara JOBBIGT ! 

Jag stänger in mig o dagar som detta bara är liggande ! 

En liten del fick jag iallafall ner , är så svårt tycker jag att komma på de största förändringarna genom åren men de är många och STORA . 

Genom alla dessa år är det fortfarande svårt att sätta ord på alla problem . 

Jag hade en lista när jag sökte upp läkaren sist med MASSA saker på men tyvärr hittar jag inte den , tror den åkte i soporna där efter . 

Jag har insett när jag tänker tillbaka att den jag va förr inte finns kvar längre . Kvar är bara ett skal av vad som va  o knappt det . Den jag är måste va den tristaste av dem alla att ens prata med. 

Umgås går ju inte ens med en idag för man orkar inte . 

Jag undrar bara hur ska andra acceptera en som den man är när man själv inte ens kan det ??? 

                                                                             FRIDENS:) 

Man vaknar lika trött som man va innan !

Igår blev det att jag tog tablett för att kunna somna och det funkade . Hade "beställt" ringning på morgonen ifall jag inte skulle vakna . Det västa med när man väl kan somna är att kroppen endast vill sova så det blev en dag sovande till kl14.30 . Blev väckt av att min handläggare på FK ringde o berättade att de hade fått in det sista för att ta ett beslut . Hoppas på ett positivt för de är svåra med det ! 

Idag va ju meningen att jag skulle ut och åka men tyvärr så ringde telen nyligen , det blev inställt pga halkan . Här är vägarna mindre skötta o han vågade inte ge sig ut på de då han nästan hamnade i diket på vägen hem från jobbet . Ja så resten av dagen blir till att försöka göra någon nytta o köra någon maskin tvätt . 

Tiden mellan kommer säkert bli till sängs med data .

Idag har jag börjat skriva upp min ide om appen jag skrev om tidigare . Ska föröka få med så mycket jag kan från början så man inte är till större besvär än man redan är . Det är ju en del koder mm att pyssla med för att göra den. 

Någon som har en bra ide på namn till den ? 

Kan inte tänka mig att jag är den enda som behöver ha denna typ av app som hjälpmedel då vi trots att man känner sig så ensam är många som är sjuka i ME mm . 

Man kanske bara är rörig person och behöver den för att kunna ha koll på saker   

Idag har jag ont i svank mm men det är ju pga detta söngliggande kan jag tänka mig . Det är ju inte bra i längden det heller för en . Dock är spänningen i huvudet borta o det är skönt . 

Igår tog jag ett svårt beslut gällande min Älskade Vovve och det blev att hon får åka tillbaka till sin uppfödare . Jag måste tänka på hennes bästa och som läget är så har jag svårt att hålla henne o aktivera henne som hon behöver . Det blir att skaffa mig en mindre som inte är lilka stark framöver och tills dess får jag gå ut med dotterns dvärgpincher . 

Beslutet är verkligen noga genomtänkt och jag har funderat på det länge , det har hållt mig vaken om nätterna och gett mig ångest om dagarna . 

Känner att lösa en egen omplacering av henne skulle bara bli att jag har synpunkter på hur hon sköts mm . 

Bäst för alla det som sker ! 

Idag har jag velat i minnet och ringt upp dotterns pappa om o om igen för att jag glömde lika snabbt som vi la på vad som sades . 

Bästa är när man får svar och frågan vad man ville o så glömmer man av det och måste ringa tillbaka igen    

                                                            FRIDENS:)